and I´m only up when you´re knocked down
Jahapp, då var det någon på facebook som snällt bad om att jag skulle dela med mig av guide-incidenten i New York, som jag nämnde för ett tag sedan (inlägget hittar ni under mars 2012 i menyn här bredvid till höger).
Helst av allt skulle jag vilja glömma bort hela grejen, jag menar t.o.m nu några år efter bränner det i kinderna när jag tänker på det. Fast å andra sidan, så var det jäkligt roligt och ett minne där pinsamhet på hög nivå och otrolig (och rolig) otur går hand i hand...
Och bara för det så tänkte jag berätta två grejer :) Häng med nu!
Tysk-äventyret
Min kompis och jag var på väg från vårt hotell på Amsterdam Avenue i närheten av Times Square in till "city" när vi stötte på de två ganska söta och blonda tyskarna i 20-års åldern, eller så var de danskar... nej, tyskar var de nog, vi träffat kvällen innan på hotellet. Vi väntade på hissen tillsammans och jag vet faktiskt inte vem som kläckte idén om att vi skulle spendera eftermiddagen tillsammans i Central Park (inte var det jag i alla fall!).
Så där stod vi utanför hissen och dividerade var, när, hur och varför (nej då, "varför" var nog bara min tanke just då ;) vi skulle träffas.
Klockan 13.00, framför Trump Towers en bit från Central Park kom vi fram till i alla fall. Min kompis och jag försvann åt ett håll och tyskarna åt det andra när vi nådde gatan.
Kommer knappt ihåg var vi gjorde hela förmiddagen, men när det var cirka två timmar kvar till träffen, började vi debattera om hurvida vi sakta men säkert skulle ta oss till Central Park. Två timmar kändes lite väl mycket så vi åkte in till Soho istället. Vid det här laget hade vi under flera dagar varit på jakt efter en Victoria´s Secret butik utan att ha hittat någon! Min kompis gick in till någon affär jag inte var så sugen på att titta i, så jag stod utanför, plockade upp min mobil, vände mig om och... vi fick syn på en VS-store.
Känslan av lycka var obeskrivlig!
Med en timme kvar till träffen bestämde vi oss för att ta oss en titt i VS. Där innen gick tiden ganska fort, faktum var att det gick så fort att när vi trodde att vi hade varit där inne i en timme, så hade vi i verkligheten strövat omkring där i tre timmar!
Nu var istället känslan av panik obeskrivlig!
Vi försökte intala oss själva att tyskarna säkert inte hade väntat på oss, vi bestämde ju allt så fort vid hissen, de kom väl knappt ens ihåg vilken tid och plats, och hade väl som vi glömt bort träffen när någonting intressantare kom emellan.
Vi var bombsäkra på detta, och totalt nöjda med oss själva för att vi spenderat så mycket tid i en underklädesbutik. Men när vi gick av tunnelbanan några enstaka kvarter bort från hotellet började vi bli nervösa, rejält nervösa faktiskt.
Tänk om det hade väntat i alla fall? Först överygade min kompis mig att så inte var fallet, och när hon blev osäker så var det min tur att försöka övertyga henne - och så höll det på i någon timme.
Men bara för säkerhets skulle stannade vi vid en kiosk och köpte med oss lite godis av det sura slaget ;) Sedan skrev vi ner på en lapp "don´t be sour, be happy". Väl framme på hotellet gick vi fram till deras dörr, la godiset utanför den, knackade på och sprang iväg bort till hissen.
Nu var vi riktigt nöjda med oss själva. Och medan vi väntade på hissen tittade vi runt hörnet för att se om någon öppnat dörren. Vi skrattade som galningar - ända fram tills det att "bing" hördes och meddelade oss att det var fritt fram att gå in i hissen - och helt plötsligt stod vi öga mot öga med tyskarna. Tystnaden var bedövande.
Det enda de fick ur sig efter att ha kollat på oss, våra shopping-kassar, oss, kassarna och tillbaka till oss var: "Vi väntade på er i tre timmar!"
Kan väl säga såhär, vi sågs inte mer efter detta :)
Guiden
Detta inträffade följande dag och involverar guiden :)
V skulle besöka FN-huset och jag och min två kompisar stod längst bak i kön av vår klass från universitetet när vi fick syn på några yngre män i kostymer som stod och pratade i sina mobiler. Det var en av dem som stack ut. Han var rent ut sagt för snygg för att verkligen existera. Han pratade på engelska i mobilen och såg väldigt stressad och upptagen ut. Så vad gjorde vi?? Jo, vi satte igång att kommentera, högt och tydligt, precis allt om honom som bara vi tjejer kan, och på slovenska - utseende, beteende, kläder, allt. Och lite andra pikanta saker kom väl också ut från den tredje kompisens mun (den som gick miste om tysk-äventyret).
Han kanske stod några meter ifrån oss, och under tiden vi kommenterade honom på slovenska fortsatte han att prata i mobilen på engelska, och emellanåt le lite sött för sig själv.
Sedan försvann han bort från oss, och det var liksom slut på det roliga.
Vi vägleddes av en säkerhetsvakt till 40-våning och han meddelade oss, när vi hade satt oss inne på ett sammanträdesrum, att guiden inom kort skulle vara på plats. Jag och mina kompisar fortsatte att prata om den snygge kostymnissen, ja jag kan väl erkänna att någon av oss t.o.m filmade honom med sin kamera, bara för att kunna visa alla där hemma hur snygga amerikanera egentligen är.
Vi väntade säkert i en halvtimme på guiden, säkerhetsvakten kom in några gånger och bad oss "to be patient".
Efter i vad kändes som en evighet öppnades dörren - och den ultresnygge kostymnissen stegade in - och säger sedan på perfekt slovenska: Hej, jag heter xxx - och jag är er guide för dagen... Kan väl också påpeka att han inte kunde inte slita blicken ifrån oss tre. Det var väl klart som korvspad att han var s-l-o-v-e-n liksom!
Vi satt där som tre fågelholkar och visste inte riktigt hur vi skulle reagera, vi vågade inte ens titta på varandra. Resten av klassen förstod ingenting
- och det fanns väl några sekunder där mitt i allt som jag inte heller riktigt fattade någonting...
Kan ni förstå hur "roligt" det var att spendera de följade 5-6 timmarna med honom!
Och så var han gay också...
Och bara så ni vet, så gjorde jag och min klass praktik i Norwich, England under några veckor i tvån och trean i gymnasiet. Kan väl säga såhär, det finns historier att hämta från den tiden också... och jag har en jäkligt bra fråga till mig själv: VARFÖR händer det alltid mig?? ;D
Kommentarer
Trackback
