at first you didn´t believe me


Nu kommer jag få stående ovationer från alla fjortisar i landet! :) Måste bara säga, tycker ni är jättecoola, det var ju några år sedan jag var en sådan själv, och även om jag inte längtar tillbaka till den "tidsepoken" så tycker jag att det var en härlig tid på många olika sätt. Sminka sig som clown, rosa och glitter överallt, ha ett stort behov av att älska sönder en idol = vara totalt hysterisk... ja, listan kan göras lång! :)

Fast jag kan väl påstå att jag aldrig varit en fullfjädrar fjortis. Jag använde inte skokräm som brunkräm i ansiktet, jag pratade inte i timmar med mina kompisar där ord som "men sluuuuuuta", "OMG" och "han är ju så snyyyygg" förekom var tredje sekund och framför allt gick jag inte på konserter där jag skrek/grät/hyperventilerade och filmade med kamera/videokamera/mobil och funderade på att hugga ner personen som sträckte på sig lite framför mig. Och jag gick då verkligen inte fram till någon artist och panikslaget utropade samtidigt som jag grät: "SNÄLLA, kan du signera min panna... och så får jag ta ett kort med dig, smile... och en KRAM, snäääääääälllla".
NEJ, det var verkligen inte min stil!

Och om jag nu ska komma till saken med det här inlägget! Hörde den här låten igår och ja, jag tycker att den är superbra! Jag tycker att Ulrik Munther är riktigt, riktigt bra, för bra faktiskt - ja, jag tycker detta även om jag inte är någon fjortis. Lite löjligt att man ska behöva försvara sig när man säger att man gillar hans musik och folk (de där av det lite mer omogna slaget) reagerar med "men det är ju bara fjortisar som gillar honom".
Har hört att det är många fjortisars pappor som gillar honom också! Och mammor. Och alla mina kompisar. Och killar, både yngre och äldre,. Och musikexperter!  
En vacker dag kommer Ulrik Munther att ta världen med storm, det händer förr eller senare, det är bara att luta sig tillbaka och vänta på ögonblicket det händer, och under tiden njuta av hans oerhört välgjorda, intelligenta, mogna och vackra musik! Jag personligen blir otroligt glad av hans låtar :)
 
Och ålder har ingen som helst betydelse när det kommer till musik. En tonåring som skriver låttexter om saker som inte ens vuxna har fattat än - t.ex. att man ska ta vara på dagen och leva sitt liv - han är värd en guldstjärna bara för det! Otroligt mogen och intelligent kille, inget snack om saken.

Är musiken bra spelar det ingen som helst roll vem som står bakom den. Ulrik Munther skulle kunna vara 5 eller 105 år - jag skulle ändå tycka att han är en väldigt talangfull kille, som verkligen kan sina grejer, allt från instrument och låttexter till röst och personlighet! Kan man bli något annat än impad?? ;) Och ja, grabben är till råga på allt också otroligt söt och snygg!
Ulrik Munther är en supertalang i en klass för sig - och vi i Sverige borde ALLA vara stolta över honom, och det tror jag nog att vi är - väldigt många öppet, alla andra i hemlighet ;)

Så alla ni som inte håller med, ta er för pannan hur mycket ni vill. Bra musik är bra musik, inget att göra åt saken! Och den här låten är perfekt, en riktig "sommar-på-stranden-låt".

Gilla munspelet. Älska gitarren. Avguda rösten.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0