TO MAKE MISTAKES

posted on NOVEMBER 5TH, 2012
 
 
Idag spenderade jag dagen med en föreläsning på morgonen, och vid lunchtid unnade jag mig en pizza (jag vet, igen!) på en restaurang i centrum med min bror och syster. Fyra sorters ost - den såg rejält tråkig ut men den smakade desto bättre kan jag lova :) Sedan promenerade sösteren min och jag runt i Ljubljana centrum och stannade till på diverse ställen. L´occitane, där jag köpte hår- och duschprodukter för cirka 800-900 kronor (men... ja, de kommer att vara fram till nästa år - min syster har samma schampo och balsam och har använt det i två månader, och flaskorna är inte ens havtomma än!)  - så i längden är det billigare och kvalitetén är hög på dessa produkter :)
 
 
Haha, sedan stannade vi till på Simobil - eftersom min syster skulle fixa en sak med sin iPhone. Som vanligt är det alltid samma snubbar som hjälper oss, två stycken närmare bestämt - och som vanligt verkar vi alltid komma med problem och gåtor som de inte kan knäcka hur de än vänder och vrider på det. Och jag måste ju alltid följa med eftersom iPhonen står på mitt namn. Hur som helst så satte vi oss framför deras skrivbord när min syster säger/frågar om de känner igen oss. Inget svar - de tittar på skärmen och diskuterar något med varandra, helt uppenbart att de ignorerade hennes fråga. Min syster gör ännu ett försök och avslutar sin förfrågan med "ni kanske känner igen mig?". En av killarna säger bara "nej" lite halvtyst medan han kollar i sina papper. Så min syster gör det enda rätta och säger "ja, för förra gången när vi var här, ni kanske känner igen oss, så...". En av dem erkände att de har så många kunder att de inte kan minnas alla ansikten och namn. Detta verkade chocka min syster något så oerhört för hon gjorde minnsan ett försök till. Och sedan vet vi inte om de verkligen kände igen oss eller bara sa så för att få ett slut på detta känner-ni-igen-oss-tjatande - för den ene sa "ja, jag tror jag känner igen er nu". Min syster såg minst sagt skeptisk ut efter det påståendet...
 
Jag älskar att spendera tid med min lite halvgalna syster (tillsammans är vi helgalna), för då vet jag att precis vadsomhelst kan hända. Ett är säkert i alla fall, vi har så hopplöst roligt hela tiden! :D
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0