greatandsimplethings

posted on SEPTEMBER 20TH, 2012

 

 

Nu så, då jag drar om några få timmar iväg ner mot sydligare breddgrader  :) Musikgrejerna är fulladdade :D

Jag har haft en underbar sommar, träffat en hel del människor som jag inte sett på jättelänge, jobbat med jättebra arbetskompisar som jag kommer att sakna - och varit ensam i huset under lite mer än tre veckor med världens bästa hund :) Ja, det har varit en bra och minnesvärd sommar :)

 

Resefebern har inte kickat igång än - och faktum är att jag aldrig är pirrig och nervös när jag åker någonstans - utan mest trött på allt och alla under själva resan, haha ;)

Så när jag kommer fram till min slutdestination (Ljubljana) så finns det bara två alternativ. Antingen kommer jag att zombie-ra i några dagar - eller så kommer jag att sjunga på "I had the time of my life" och leva på den reseenergin i någon vecka framöver.

 

Funny thing, förra gången jag åkte buss ner till Ljubljana satt en jämnårig kille framför mig. Han var hur trevlig som helst - förutom den där lilla detaljen att han inte kunde vara tyst. Under de 24 timmarna som det tar att komma ner (det är en lite lyxigare variant av buss; dubbeldäckare, egna TV-skärmar, toalett, jättetrevlig personal etc.) så tjatade han hål i huvudet på mig!

När han hoppade på i Göteborg satte han igång direkt - och jag som helst av allt bara ville ha det lugnt och tyst omkring mig sa att jag varken kunde slovenska eller svenska, bara engelska, tydligen var jag ifrån Portugal också konstaterade HAN - ja, HAN hörde det på min dialekt... oh, madre mia!;)

Det var ungefär som att hälla bensin över brinnande eld. Sedan sa jag också att jag aldrig har varit i Slovenien (varför gjorde jag det? ja just det, för att vår lilla konversation skulle få ett slut när han började fråga ut mig om landet) och då erbjöd han sig (turisten!!) att berätta allt om Sverige och Slovenien och lovade att säga till mig när vi var framme i Ljubljana.

Jaha, tänkte jag lite småroad, får väl spela med då, det här kan ju bli riktigt intressant :) När vi närmade oss Ljubljana började jag att packa ihop mina grejer så smått - helt plötsligt ser jag att han tittar lite misstänksamt på mig - fan, jag trodde ju att han sov. Och bara för att verka ovetande om var exakt vi var någonstans så frågade jag om vi var framme snart.

Han svarade med att det var en hel timme kvar. Javisst tjena, tänkte jag, det är en kvart kvar.

Därefter började han förklara en massa grejer och ge mig tips om Ljubljana. Och medan han malde på tänkte jag bara för mig själv: fel, fel, tvärtom, där hade du fel igen, fel, fel, fel, va?, fel, va?, vad sa han NU? fel, va?...

Och sedan när vi hade nått fram till Ljubljanas centralstation hade han somnat igen.

Och min sista tanke var när jag lämnade bussen och hoppade in i en taxi på väg, nej inte mot det hotellet han rekommenderade, som för övrigt ligger i en helt annan stad, utan hem till min lägenhet att : det var väl en jäkla tur både för mig och för honom att jag bara låtsades att jag inte kunde slovenska och aldrig varit i Slovenien! :)

 

Btw, längtar så mycket till nästa sommar att det börjar göra ont!