we are only us when we are together


Älskar den här låten! Haha, såhär skulle man allt gå när man "plöjer" fram bland allt folk i storstan ;) Kanske skulle prova... kommer att skämmas ihjäl, så det får kanske bli en stad där jag inte är "känd", dvs där risken inte är så stor att man stöter på någon som man känner ;)

Och ja, jag har gjort saker som dessa förut. T.ex i New York, vid tunnelbanan på Times Square när jag skulle förklara för fyra kompisar (osh, de har jag inte sett på år och dar!) hur man går om man har ett träben. Fasiken vad taskig jag är egentligen, sånt ska man absolut inte skämta om, men till mitt försvar var jag ganska ung och omogen. I alla fall, de fattade inte vad jag menade så det enda som återstod att göra för att "rädda" situationen och min image var helt enkelt att visa dem vad jag menade...

Så jag tittar mig omkring och ser att det är helt tomt på perrongen, bara ett stillastående tåg som stått sådär ganska länge och var säkert tomt, och ställer mig därefter kanske tjugo meter ifrån dem och börjar gå utmed tåget, dvs går vanligt med det enda benet och släpar efter det andra som jag sträckt ut som mycket som det bara går... ja, ni fattar väl - samtidigt som jag förklarar (ropar till mina kompisar) och gestikulerar med händerna vad jag gör!
Mitt i allt, efter några meter (ganska många faktiskt!) vänder jag huvudet åt vänster och tittar på det stillastående tåget... Inte alls tomt märker jag helt plötsligt, utan PROPPFULLT och där alla - och då menar jag verkkligen ALLA - stirrar på mig, från gamla gummor och snygga unga killar till småbarn och allvarliga kostymnissar.

Jag stannade mitt i allt och bara stirrade tillbaka, osäker på hur jag skulle ta mig ur situationen som jag just hamnat i.
Ooooo, panik! Men jag gick därifrån som ingenting ;) Ja, vad gör man liksom??
Inte fasiken tänkte väl jag på att det kunde finnas så mycket folk på ett och samma ställe, lantis som jag är!

Alltså, jag skulle kunna skriva en bok om allt som gick "snett" (situationer där antigen jag eller vi som grupp skämmde ut oss) i New York. Vi ska inte ens gå in på vad som hände med vår guide inne i FN-huset! Vissa saker ska man helt enkelt se till att glömma... och det så snabbt som möjligt!
Men vet ni vad? Det är dessa pinsamheter som blivit de dyrbaraste minnena från NYC, det var inte så kul då men nu såhär i efterhand är det jäkligt roligt :D Så ja, ni har tillåtelse att skratt åt mig - hur mycket ni än vill ;)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0