greatandsimplethings

Jag är helt slut i huvudet - till max. Att konstant behöva växla mellan fyra språk under bra några få timmar kan verkligen köra slut på en. Sista halvtimmen på spanskan var att sluddra det enda jag kunde åstadkomma, så till den grad att jag själv satt som ett frågetecken + att jag började blanda in andra språk, inte speciellt akademiskt kan man tycka. Mina föräldrar skulle vara så stolta över mig - ungefär som den gången när jag skulle skriva in mig i körskolan i Ljubljana vid 19 års ålder (fast jag senare bytte till en körskola i Koper, i och med att jag bodde ett halvår i Porotorz) och hade pappa med mig som stöd - och när det var dags att fylla i alla formulär var jag så jäkla nervös, kanske också för att pappa stod och pratade med allt körfolk som hade samlats på kontoret och diskuterade diverse bilgrejern, som jag då inte hade en aning om - så jag skrev att jag var född år 18XX (x-en står för mitt födelseår) och lämnade in pappret. Han som tog emot det utbrast ganska högt: "helvete vad gammal du är... är du verkligen född på 1800-talet... du ser ju väldigt bra ut, och din pappa också. Då blev min far nervös ( eller något åt det hållet) och försökte smooth-a över mitt misstag så gott det gick. True story!