we are all born superstars...


... ja, jag vet knappast om rubriken stämmer in på mig just nu, har frågat mig själv vid flertal tillfällen under dagen vad exakt det är för fel på mig. Både mitt humör och situationen jag befinner mig i för tillfället kan väl beskrivas såhär:
hej-kom-och-hjälp-mig... på riktigt alltså!

Sedan starten på veckan har det ösregnat från morgon till kväll, så mina promenader bort till sjön har alla blivit inställda, det om något retar gallfeber på mig just nu!

Och i min dator hade jag rena rama Pearl Harbour-attacken på förmiddagen, gubben i datorn skrek att han hade hittat ett virus - men det var ingenting! Och sedan när alla program började stängas ner en efter en och jag endast kunde ha ett internetfönster öppet åt gången var det hög tid att rensa innehållet på datorn - och precis i början när jag hade kavlat ut ärmarna och skulle ta tag i saker och ting började Tomas Ledin och hans Du kan lita på mig spelas för fulla muggar - så att jag nästan ramlade ur stolen av skräck, bokstavligt talat alltså! 
Och va??? Hur kom den där figuren in i min dator???
Alltså, jag vet inte vem jag får mer damp på - min dator eller mig? Pappa säger att det är mitt eget fel, eftersom jag inte "tar hand om" datorn på rätt sätt... okej, HUR är rätt sätt då??

Kollade igenom alla mina 30.000 fotografier och började rensa - efter ett tag märkte jag inte ens längre vad jag raderade, kommer säkert att ångra mig om några dagar - men just där och då så kändes det jäkligt skönt att bli av med allt.
Och att datorn är trög som tjära eftersom hårddisken är överfull gör väl inte saken bättre precis.
Fick kommentaren "tycker du är lite seg" när jag hade suttit och organiserat/sorterat/raderat/flyttat alla filer på datorn i två timmar - tyvärr var dessa dyrbara timmar bara början på eländet...
Jo, visst tjena... kan man vara något annat än seg när man har att göra med min dator??
Måste hålla humöret uppe...

Och sedan börjades det med "hur ser Vicki ut när hon är förbannad på sin dator" och liknande grejer - innan det hela spårade ur, precis som det alltid brukar göra... det var väl jag som till slut gick vinnande ur den där striden idag, tack vare mina mördarblickar :)

Nähäpp, nu kan jag inte sitta här och tjata. Har en hel del som måste tas om hand om innan morgondagen. Undrar hur situationen ser ut på fredag, då jag befinner mig lite närmare ekvatorn och förhoppningsvis har alla datorproblem bakom mig??

Snälla-kom-och-hjälp-mig 2.0
... så ungefär??




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0