greatandsimplethings

posted on DECEMBER 20, 2012

 

 

What a day!  What a day säger jag bara! På ett underligt sätt älskar jag mina superstressade torsdagar, där jag framåt kvällen knappt vet vad jag heter. True story! Kom inte på vad jag hette på spanskan idag när jag skulle skriva under på närvarolistan, haha :)

 

Satt en lång stund innan på inne på bokhandeln och tittade igenon alla nya böcker som kommit ut under hösten - och det slog mig; varför inte ha lite boktips här på bloggen då och då. Jag älskar ju att läsa, och ibland läser jag så bra böcker att jag helst av allt bara skulle vilja springa fram till varenda främling på gatan och tipsa om boken jag just läst! Och mina hyllor är välfyllda av den varan - både här i Ljubljana, nere i huset i Portoroz och hemma hos föräldrarna i Sverige.

Ny kategori. Boktips. Jag läser böcker på tre språk (svenska, slovenska och engelska - fasar inför den dagen då vi kommer att vara tvugna att läsa "tunga" böcker på spanska!) - men ska försöka tipsa om främst böcker på engelska, dvs sådana man kan få tag på i bokhandlar och bibliotek runt om i världen. Och det kommer att vara en blandad kompott - allt från deckare, biografier och klassiker till historiska romaner och chic-lit.

 

Jag hoppas verkligen att jag kommer att få tid till att läsa nu under jul- och nyårslovet - annars så har vi ett längre vinterlov (4 veckor! :) under januari/februari- och då, då ska det läsas!

 

posted on DECEMBER 18, 2012

 

 

Hejsan! Det enda jag skulle vilja göra just nu är att lägga mig i sängen, dra täcket över huvudet och vakna upp till jullov. Men... först måste jag ta mig igenom tre dagar av uppgifter, övningar och julstress. Under jullover kommer jag i och för sig inte ha sådär jättemycket till tid att inte göra någonting - har en stor uppsats att skriva (deadline 19. februari, så det är bara att sätta igång) och en himla massa tentor under vinterlovet som jag måste börja plugga till, som börjar i mitten av januari och avslutas i mitten av februari. Vidare så har jag en stor muntlig presentation i spanska som ska bli färdig innan den 17 januari. YES, it feels so good! :)

Trots detta så har jag gett mig fan på (ursäkta mitt språk) att njuta av ledigheten och unna mig i alla fall några slappardagar hemma hos föräldrarna i Sverige. Har redan planerat hur, på vilket sätt och var jag ska slappa - allt in i minsta detalj, hehe ;)

 

Ni vet sådana härliga dagar då allt verkar gå rätt och man lyckas med allt - en sådana dag hade jag igår och en idag :) Önskar jag kunde ha 365 sådana dagar. 2013, promise to be nice to me!

 

Nu ska jag börja packa ihop alla böcker här på skrivbordet - har börjat läsa Dorian Gray igen (vet inte hur många gånger jag har läst den, men det är verkligen min favoritbok!) Egentligen skulle jag behövt läsa lite annat... jag är nämligen en sucker för engelska klassiker, och tur är väl att jag pluggat/pluggar något som har ganska mycket att göra med dem ;)

 

Höstvädret fortsätter här. Idag var det lagom varmt/kallt för en höstjacka. Inga vantar. Ingen halsduk. Jag hade planerat att åka lite skridskor i stadsparken under veckan, men... looks lite the weather made that activity impossible!

 

POSTED NOVEMBER 29, 2012

 

Hejsan! De senaste veckorna har verkligen varit konstiga - hela november månad är en månad jag helst av allt skulle vilja slippa eller minnas. Den ena jobbiga saken efter den andra.

Min morfar gick bort i natt. Jag åker ner till kusten över helgen, ev stannar kvar där nere en stor del av nästa vecka. Mamma kommer ner från Sverige, alla andra släktingar är också på väg från alla världens hörn. Tills vidare, över helgen tar jag därmed en kortare paus. Det är så mycket som händer runtomkring mig nu, och så många tankar som snurrar runt i huvudet. Jag måste ta mig lite tid till att smälta allt, varva ner, ta ett steg bakåt...

Jag kommer att vara tillbaka här på bloggen snart - för jag älskar ju denna lilla hobby, mitt lilla andningshål - men nu är det viktigare saker som ska prioriteras.

Samtidigt skulle den här bloggen vara en perfekt ventil för mina känslor och tankar - men det är något jag inte vill dela med mig av till hela världen, eller något jag vill minnas, inte de jobbiga sakerna i alla fall.

 

De här dagarna framöver ska jag koncentrera mig på min älskade morfar. Leta upp alla bilder jag har på honom, redigera dem, rama in någon fin. Minnas allt roligt vi gjort, allt vi pratat om, alla historier han berättade för mig om sin tid som maskinchef på lastfartyg under 30 år och alla resor och äventyr jorden runt. Hur han satt i sin fåtölj på kvällarna och zappade mellan en biljon kanaler så att man nästan blev galen av att sitta brevid och aldrig fick höra klart en mening från början till slut. Hur han smög från vardagsrummet in till köket på kvällarna och ställde fram sin youghurt på sin plats vid matbordet så att den skulle vara lagom kall/varm på morgonen. Hur han alltid lyste upp när han fick dricka sin lilla cappuccino på något café eller på sjukhuset (för där minsann fanns det bästa kaffet ;) och hans skratt när jag bekräftade att "ja, det var det bästa kaffet jag druckit". Hur han varje morgon när jag kom upp till deras kök såg honom sitta vid matbordet med sin tidning, en kopp kaffe framför sig och en kopp kaffe till mig på diskbänken. Hur han följde med mig överallt när jag skulle anmäla mig till körskolan, första hjälpen, läkarundersökningen, då jag fortfarande var ung och inte visste så mycket om den stora världen ;)

Och så har jag så många roliga och fina minnen från barndomen då vi, min familj och min morbrors familj spenderade varenda sommar i Portoroz hos morfar och mormor.

 

Min senaste uppsats på spanskan var just om min morfar, eftersom han växte upp i Argentina och pratade spanska flytande. Så skrev jag lite om hans jobb och allt han fick uppleva under sitt liv. Detta skrev jag utan en aning om vad som skulle ske två veckor senare...

 

Det kommer att ta ett tag att smälta att han verkligen är borta. Att aldrig mer säga "jag ska ner till mormor och morfar i Portoroz över helgen/lovet" är något som för mig just nu är totalt overkligt. Att aldrig se honom sitta vid sin skrivmaskin och översätta och att aldrig mer säga "tack detsamma" efter att han sagt "smaklig måltid" gör ont...

Nej, det har fortfarande inte sjunkit in. Jag kommer aldrig att träffa min morfar igen. Och jag hoppas att han, var han än är, har det bra och vet om att vi alla älsakde honom väldigt mycket.

 

<3   <3   <3   <3   <3

 

 

POSTED NOVEMBER 18, 2012

 

 

 

 

posted on OCTOBER 23RD, 2012

 

 

Ja, man kanske kan fråga sig vad exakt jag gör på den andra bilden, den till höger. Vet knappt själv vad jag höll på med - men tyckte den blev ganska bra när jag väl hade redigerat den - så därmed får den sig en plats här på sidan ;)

 

Äntligen är jag hemma. Jag älskar spanskalektionerna - vår professor är så himla skön, det kanske jag har nämnt innan. Tycker speciellt om hennes avskedsfras. När det är 5-10 minuter kvar sätter hon sig vid katedern, börjar läsa i sina papper, vi studenter sitter under tiden helt knäpptysta, tittar och väntar. Helt plötlisgt tittar hon (professorn) upp och säger: "men stick hem då!" Och sedan blir det en jäkla fart på oss, haha.

Hon är den sortens professor som man vågar ställa dumma frågor till,  som kan skapa gemenskap i klassen så att ingen är rädd att göra bort sig inför de andra, som är strikt men aldrig otrevlig, som har en stor dos humor - och utropar  "fortare", "oh, vad ni är tröga" och "perfecto"  minst en gång i minuten, helst alla tre i samma mening.

Nä, det går inte att beskriva henne med ord - allt jag kan säga är att jag varje vecka ser fram emot hennes lektioner - inlärningen blir till en lek, och vi skrattar hela tiden åt oss själva såväl som åt varandra.  

 

Och en liten parantes, Jag fick 9 på förra veckans hemuppgift, den som jag skickade in igår (betygskala 6-10). Min andra 9:a på raken :) Men! Jag är fortfarande rejält sur för det där angående boken!

 

Ok, ni får ha en fortsatt trevlig kväll. Själv ska jag tillsammans med min syster smaska på tortillas och kolla på några avsnitt av American Horror Story (säsong 1). Har tappat räkningen på hur många gånger jag sett den vid det här laget. Älskar den!

posted on OCTOBER 22ND, 2012

 

 

I samband med att jag skickade in min hemuppgift för en liten stund sedan tittade jag också till listan över böcker som vi ska välja och sedan skriva en akademisk uppsats om. Jag valde Never Let Me Go som fösta val, The Children of Men som andra och Lord of the Flies som tredje. Min professor har tydligen bestämt att jag ska svettas med Lord of the Flies. Seriöst??? Först satt jag och bara stirrade på skärmen i några minuter och sedan kom allt det där som man helst av allt inte ska skriva men som börjar ungefär såhär: vad i helv....jäv...fanskap... och hela den där vackra ramsan!
Hur som helst, så att jag skitförbannad just nu. Han lovade att vi skulle få vårt första val om vi var först - försten till kvarn verkar tydligen inte gälla för mig! Därför valde jag Lord of Flies som trejde val - eftersom jag trodde att jag skulle få mitt första val, jag räknade med det! Hade jag bara vetat...

 

Never Let Me Go är en bok som innehåller något som jag verkligen brinner för (ok, kanske lite överdrivet!) och där jag har en tydlig ståndpunkt, och verkligen kan backa upp mina argument!

Men Lord of the Flies.... snälla! Den boken läste vi skolan.... i femman... femman är mellanstadiet för guds skull! Jag måste alltså läsa en "barnbok"... på universitetsnivå! Allvarligt talat?? Och vad fasiken tror professorn i fråga om mig?? Att jag inte klarar av något tuffare??

 

Som jag nämnde innan, hemuppgiften är inskickad och tydligen kommer det att finnas massor med fel i den - varför inte liksom? Tror nog att jag ska haka på några av studenternas filosofi, som lyder kort och gott: alla är ute efter mig!

Och varje måndag är likadan. Sitter och filar på hemuppgiften under dagen, skickar in den på kvällen - and after I go bananas! Snälla bli inte rädda - det är inte så att jag totalt får ett psycho-breakdown - utan det är mer att jag sätter mig och kollar på någon skräckfilm eller serie.Jag vet inte varför, men ju hemskare det är desto bättre mår jag - och nu pratar vi om spöken och monster, INTE om några sadistiska filmer med rubbade människor!

 

Och bara för att klargöra någonting. Jag är inte den typen av student som råpluggar några dagar innan tentan och sitter natten innan med 50-pack cigaretter och halva Dominikanska republikens kaffeproduktion - jag är heller inte den som gråter, får en bipolär breakdown, okontrollbar panikattack eller försöker läsa igenom en 500-sidor lång studiebok på tre sekunder, fem minuter innan tentan. Jag är inte heller den som kastar mig över pappret som fort jag får det framför mig, skriver så att det ryker och suddar så att det går hål i pappret. Och jag är absolut inte den sortens student som efter tentan springer hem och sedan vegeterar i några dagar.

 

Jag gör upp en studieplan, pluggar lite varje dag och börjar i god tid, går aldrig igenom mina anteckningar precis innan det är dags att halshuggas...eh, dags för tentan menar jag - jag sover extra många timmar natten innan, dricker 2 dl vatten två timmar innan, och lyssnar på min favoritmusik en kvar innan. När jag får pappret läser jag igenom frågorna, tittar runt, gör upp en "plan" och börjar därefter skriva - och när det är över går jag och gör någonting roligt :)

Jag blir aldrig nervös - kan jag så klarar jag det, kan jag inte så är det mitt eget fel!

 

 

posted on OCTOBER 15TH, 2012

 

Varning för ett långt inlägg av det lite mer personliga slaget. Ni är mer än välkomna att skippa det, var bara tvungen att skriva av mig lite. I veckan kommer det betydligt roligare inlägg - med tankte på att det är så mycket roligt på gång just nu ;) 

 

Nu ska jag göra någonting jag har lovat mig själv att aldrig göra här på sidan (= klaga ordentligt!), men jag bara måste! Måste bli av med all min negativa energi innan jag smäller av!

Det rör sig om den här veckans hemuppgift - det är ganska komplicerat så jag ska inte gå in för mycket kring detta, men låt oss säga att det har tagit mig en massa dyrbara timmar av forskning och att försöka lista ut alla moment för att slutligen komma till den sista momentet (ja, det är foskningsarbete - skriftligt nu i höst, och muntligt i vår som vi pratar om!) och i och med detta komma fram till s-j-ä-l-v-a  f-r-å-g-o-r-n-a som man senare ska lägga ännu mer tid på.

Jag valde att göra min i en svensk-engelsk version (eftersom man kan välja språk själv just när det kommer till den här hemuppgiften). Hur som haver var mitt allra sista moment att hitta den svenska versionen av Lord Alfred Tennysons "The Lady of Shalott". Lätt kanske ni kan tycka. Ja, det är väl inte så speciellt svårt - om man nu råkar befinna sig i Sverige! Så jag gjorde det enda rätta och kontaktade några personer som har god kunskap i diverse litteratur-ämnen och know their way around a library. 

Sedan får jag bara dåliga nyheter. På stadsbiblioteket i Stockholm (!) finns den svenska översättningen i magasinet som är låst och får inte låsas upp pga av fara (har de allvarligt talat en tiger där inne?)

Nummer två, i min hemtrakt är biblioteket stängt i några veckor pga av något som jag inte ens kommer ihåg (fast then again... när är det biblioteket INTE stängt?).

Nummer tre, ett bibliotek i norra Sverige har en enda kopia men den är utlånad (vem behöver den bättre än JAG?). 

Sånt händer bara inte! 

Och det här är väl knappast någoting som man kan förklara för sin professor - då kan jag lika väl dra till med "my dog ate my homework" eller "I was just about to submit my homework, but then my computer crashed" (vilket den i och för sig gjorde, but that´s not the point!). 

 

Nu har jag suttit i några timmar och smågråtit lite, desperat letandes efter "Jungfrun av Shalott" på internet - och snubblade över en hyfsad (okej, den är ordentligt halvtaskig) översättning av jag-vet-inte-vem-men-det-verkar-vara-en-skum-figur!

På internet kan man hitta precis allt. Säger folk. Ja, allt förutom det man verkligen behöver!

Att inga litteratursidor, poesisidor, bloggar, forum och allt annat skit som finns där ute (ja, ni ser att jag är på bra humör idag) har en enda version av dikten "Jungfrun av Shalott" är bedrövligt, skrattretande, löjligt...

Och att varenda bibliotek i hela Sverige har exakt en kopia av Lord Alfred Tennysons dikter är bara helt enkelt fascinerade!

 

Men jag skulle ändå i samma veva (för att i alla fall vara lite positiv) tacka Danni för att hon hjälpte mig med större delen av hemuppgiften genom att springa runt i biblioteket, hitta böckerna jag behövde, scannade dem och skicka dem til mig. TACK! Jag är dig evigt tacksam, Danni ;) Jag kommer aldrig glömma detta, att du offrade din dyrbara tid för min skull och en töntig hemuppgift! STORT TACK!

Och tack pappa för att du försökte hitta det jag behövde:) Tack även Petra för att du tog dig tid att leta igenom biblioteket för min skull :) 

 

I normala fall brukar jag vilja göra allt själv när det kommer till hemuppgifter, projekt osv, eftersom jag vill ha den här känslan av att jag klarar det själv - men detta är som sagt fortskningsarbete, och alla medel är tillåtna. Att bevisa att man är fyndig, inovativ och att ta sig igenom olika moment för att komma fram till svaret är precis lika viktigt som svaret i sig. Man ska använda sig av allt som man tror kommer en till använding - och i mitt fall har jag alltid trott stenhårt på kontakter!

 

Om någon timme eller två kommer jag att skicka in min hemuppgift till min professor - och jag tror inte för en sekund att jag kommer att få ett högt betyg (det som jag strävar och verkligen kämpar för, varför skulle jag annars lägga ner flertal timmar på en enda fråga?) Dessvärre tror jag inte att jag ens kommer att få postivit (betygskala: 6-10). Nu kanske jag överdriver, för jag lyckades ju faktiskt få till hemuppgiften, klar och redo - men jag är beredd på det värsta. 

 

Nu tänker jag inte slösa mer tid och energi på detta trams, om en stund kommer jag att vara mig själv igen. Jag har lovat mig själv att allting ska vara "lätt", att allt jag gör, även om det krävs hårt arbete ska vara "lätt". Att när jag tittar tillbaka på det jag har gjort ska tycka: "det här var ju inte så svårt, ge mig något tuffare att handskas med!". Ibland är det svårt. Jättesvårt! Den mentala biten brukar krascha lite då och då!

Dessutom tror jag att livet är till för att reta och testa oss.

 

Ja, livet kan vara underbart ibland, lika mycket som det kan vara  raka motsatsen. Jag förstår också att man måste ha dåliga dagar för att verkligen uppskatta de bra. Inget fel med det. Och jag har kommit till den punkten att när det händer något dåligt så slänger jag mig inte på sängen och tänker "neeeej, varför just jag???", utan jag sträcker på mig, skrattar lite och tänker "Javisst....varför inte...detta är bara så typiskt!". Det är lättare, och de dåliga dagarna blir inte alls lika dåliga, de blir bara skrattretande, ett slags test.

 

Varenda en av oss har sin egen tidslinje, egna drömmar, sina toppar och dalar - det är bara att tacka och ta emot. Varenda dag.

 

Det var det. Nu ska jag få i mig lite mat och sedan ut och röra på mig i det fina vädret - innan jag tuppar av här efter all den här mentala ansträngningen! Ska frossa i japansk nötmix för att få igång hjärnan. Har lite spanska uppgifter som måste lösas :) Om jag inte hittar det jag behöver på internet för de här uppgifterna... då lovar jag att jag slänger ut den nya datorn genom fönstret!

 

Och en liten parantes som avslutning. Jag är i vanliga fall en väldigt glad och optimistisk person, som faktiskt inte har så värst många dåliga dagar ;) Just thought you guys should know that :)

 

 

 

Men nu ska jag inte försöka köra slut på er också, utan jag ska luta mig tillbaka i soffan och titta på några avsnitt av "American Horror Story" - låg en USB-nycket på skrivbordet när jag kom hem, som min syster hade fyllt med avsnitt så att jag har någoting att göra ikväll när jag är ensam hemma :) Thank you, Alex :)

På tal om serier, det var en söndag förra hösten då jag hade ett "The Borgias"-maraton, börajde 8.00 och slutade 21.00. Nu när jag tänker tillbaka på det så var det kanske inte mitt smartaste drag, att slänga bort en dag bara sådär utan att vara något sånär produktiv - fast sedan funderar jag lite närmare på saken och tänker. "varför inte?". Jag menar det är inte så att det händer med jämna mellanrum. Första och sista gången var det - and it felt good! True story!

posted on OCTOBER 7TH, 2012

 

 

Först och främst ett stort tack till blogg.se för att jag fick hamna i deras sidomeny :) MUCHAS GRACIAS! Under dagen har det strömmat in hundratals unika besökare + en massa härliga kommentarer, så att jag blvit alldeles varm i hjärtat! Tack och en stor kram till var och en av er och jag lovar att jag ska svara på alla era frågor så fort jag bara hinner :)

Så konstigt, men framförallt så otroligt roligt att veta att det finns människor från alla världens hörn som kikar in här (speciellt många från Brasilien! ;) - och jag ber i förhand om ursäkt för google translate, haha ;)

 

Annars så har jag spenderat den här söndagen med att ta itu med diverse saker, planerat nästa vecka, redigerat lite fotografier, och ägnat större delan av dagen med en hemuppgift som ska vara inlämnad imorgon 8 p.m. Trodde ett tag där mitt i allt att jag skulle slänga ut datorn genom fönstret - en snabb lunch istället och jag var back on track. Och nu såhär några timmar senare, med så många språk i huvudet så kan jag inte ens tänka klart. Min syster har precis spenderat en bra stund inne i badrummet med ett bubbelbad, levande ljus och bra musik...

Nu är det min tur! ;) Det här och därefter en bra chic-lit i sängen bland alla kuddar får avsluta min vecka!

 

posted on SEPTEMBER 26TH, 2012

 

 

 

Det kanske råder lite delade meningar om var exakt jag är någonstans - jag ser det på alla sms och mail att folk inte vet var jag befinner mig. Jag är som sagt i Ljubljana för tillfället och planerar att vara kvar här i alla fall fram till jul, då jag troligtvis sticker iväg till Sverige för en snabbvisit för att fira jul och nyår med mina föräldrar :)

 

Jag kan inte förstå att det är så otroligt varmt här i Ljubljana - jag trodde aldrig att jag skulle säga det här, men jag saknar de kyliga dagarna i Sverige - nu när jag äntligen mentalt intalat mig att det är höst är det ganska svårt att "slungas" tillbaka in i sommarvärmen igen - jag trodde att det skulle vara enklare, det var ju för sjutton någonting jag verkligen såg fram emot! ;)

posted on SEPTEMBER 20TH, 2012

 

 

Nu så, då jag drar om några få timmar iväg ner mot sydligare breddgrader  :) Musikgrejerna är fulladdade :D

Jag har haft en underbar sommar, träffat en hel del människor som jag inte sett på jättelänge, jobbat med jättebra arbetskompisar som jag kommer att sakna - och varit ensam i huset under lite mer än tre veckor med världens bästa hund :) Ja, det har varit en bra och minnesvärd sommar :)

 

Resefebern har inte kickat igång än - och faktum är att jag aldrig är pirrig och nervös när jag åker någonstans - utan mest trött på allt och alla under själva resan, haha ;)

Så när jag kommer fram till min slutdestination (Ljubljana) så finns det bara två alternativ. Antingen kommer jag att zombie-ra i några dagar - eller så kommer jag att sjunga på "I had the time of my life" och leva på den reseenergin i någon vecka framöver.

 

Funny thing, förra gången jag åkte buss ner till Ljubljana satt en jämnårig kille framför mig. Han var hur trevlig som helst - förutom den där lilla detaljen att han inte kunde vara tyst. Under de 24 timmarna som det tar att komma ner (det är en lite lyxigare variant av buss; dubbeldäckare, egna TV-skärmar, toalett, jättetrevlig personal etc.) så tjatade han hål i huvudet på mig!

När han hoppade på i Göteborg satte han igång direkt - och jag som helst av allt bara ville ha det lugnt och tyst omkring mig sa att jag varken kunde slovenska eller svenska, bara engelska, tydligen var jag ifrån Portugal också konstaterade HAN - ja, HAN hörde det på min dialekt... oh, madre mia!;)

Det var ungefär som att hälla bensin över brinnande eld. Sedan sa jag också att jag aldrig har varit i Slovenien (varför gjorde jag det? ja just det, för att vår lilla konversation skulle få ett slut när han började fråga ut mig om landet) och då erbjöd han sig (turisten!!) att berätta allt om Sverige och Slovenien och lovade att säga till mig när vi var framme i Ljubljana.

Jaha, tänkte jag lite småroad, får väl spela med då, det här kan ju bli riktigt intressant :) När vi närmade oss Ljubljana började jag att packa ihop mina grejer så smått - helt plötsligt ser jag att han tittar lite misstänksamt på mig - fan, jag trodde ju att han sov. Och bara för att verka ovetande om var exakt vi var någonstans så frågade jag om vi var framme snart.

Han svarade med att det var en hel timme kvar. Javisst tjena, tänkte jag, det är en kvart kvar.

Därefter började han förklara en massa grejer och ge mig tips om Ljubljana. Och medan han malde på tänkte jag bara för mig själv: fel, fel, tvärtom, där hade du fel igen, fel, fel, fel, va?, fel, va?, vad sa han NU? fel, va?...

Och sedan när vi hade nått fram till Ljubljanas centralstation hade han somnat igen.

Och min sista tanke var när jag lämnade bussen och hoppade in i en taxi på väg, nej inte mot det hotellet han rekommenderade, som för övrigt ligger i en helt annan stad, utan hem till min lägenhet att : det var väl en jäkla tur både för mig och för honom att jag bara låtsades att jag inte kunde slovenska och aldrig varit i Slovenien! :)

 

Btw, längtar så mycket till nästa sommar att det börjar göra ont!

posted on SEPTEMBER 15TH, 2012

 

 

Vi, skogspuckon x4, har precis varit ute i skogen och plockat en hel korg svamp, tur är väl att man har varit scout och vet hur man beteer sig bland alla tallar och granar, mossa och lingoris, bärplockare och vildsvin - dvs inte skrika som en dåre när man går rakt in i ett spindelväv och får en stor spindel i munnen! :) Och låt mig bara påpeka att: jag VAR den enda i sällskapet som faktiskt FÅR hantera en kniv - knivbeviset på min gamla scoutuniform bevisar just detta! ;)

Nu blir det en skräckfilm och senare på kvällen pizza-fest ;) Har prickat av en hel del på min to-do-lista, måste göra så mycket som möjligt nu i helgen, för senare i veckan är det främst att packa som gäller. Jag åker på torsdag, så ni som vill ses innan jag åker slå en signal bara :)

 

Hittade lite fotografier (min dator är rena rama skattkammaren) och samtidigt som jag kastar ett öga på fotbollen försöker jag redigera de sista semesterbilderna. Ska avfyra en beställning till Fuji Film senare ikväll också, mormor och mamma vill ha lite bilder att rama in. Och vid närmare eftertanke så skulle jag också behöva det - problemet är bara det att jag har så många att välja mellan att jag inte riktigt vet vilka som jag ska satsa på att skriva ut och rama in - fast, vid ännu närmare eftertanke; de gör nog mer nytta på ett minneskort/i en mapp på datorn. Digital fotoram nästa - vilket känns oerhört onödigt att spendera pengar på om ni frågar mig! Bloggen är verkligen det bästa fotoalbumet!

 

posted on SEPTEMBER 12TH, 2012

 

 

Väldigt konstigt inlägg, det erkänner jag ;) Lite ego varning på hög nivå. Har tydligen en mapp på datorn som heter ego shots - så ja, jag tänkte att varför inte ladda upp några av dem (ok, en hel del!) här på sidan. Kul att ha ett collage på sig själv att titta tillbaka på och minnas de där ögonblicken när man var ung ;)

 

Igår ploppade förresten en svart Samsung Galaxy Ace mobil ner i brevlådan - och jag har hållit på större delen av dagen med att fixa till den lite, "putsat" telefonboken och laddat ner lite appar - bland annat Instagram. Eh, grejen är den att jag länge har funderat på att skaffa ett instagram-konto, och nu med den nya mobilen slog jag till - vet inte vad jag tycker om det än så länge, känns inte riktigt som jag - just nu känns det nästan som om bloggen skulle räcka. Och efterom jag för det mesta fotograferar med en systemkamera blir jag lite frustrerad när jag laddar upp bilder med lite taskig kvalité. Men nog om det, när jag väl kommit igån så lär jag väl fastna för Instagram, precis som nästan alla i världen verkar ha gjort! :) Blir säkert kul att instagrama i Ljubljana :)

posted on SEPTEMBER 7TH, 2012

 

 

Tröjorna som jag har bott i den senaste tiden. Älskar verkligen allt från Puma och Lacoste. När jag var i New York köpte jag med min en hel del Puma-kläder - hade jag kunnat hade jag tagit med mig hela butiken till Europa, dvs till lägenheten i Ljubljana!

Väldigt fånigt inlägg för övrigt, vet knappt varför jag publicerar detta! Kanske för att jag vill minnas de här två tröjorna, älskar nämligen färgerna så otroligt mycket!

posted on AUGUST 24TH, 2012

 

 

Egentligen tycker jag verkligen inte om att ladda upp sådana här bilder - egoshots! Men sedan tänker jag att det här faktiskt är min blogg och om det är någonstans detta borde vara "tillåtet" så är det väl här, Och så kommer det säkert att vara roligt att i framtiden titta tillbaka på och kolla hur man såg ut "då" - kanske inte så kul att bara ha en massa bilder på mat, byggnader och moln! ;) Så lite klippa (bort andra människor ur bilderna, hehe) och klistra - så är man en renodlad "självdyrkare" (min brors ord, inte mina!)

Haha, spana in familjefotot bakom mig på sista bilden till vänster - sådär ser mina päron ut! Vem liknar jag mest, haha?? ;D